top of page

Övervinn rädsla och fördomar: Stigmat kring mediciner



I dagens samhälle är det allt vanligare att prata om mental hälsa och att söka hjälp för psykiska problem. Men trots att många lider av psykiska sjukdomar är det fortfarande mycket stigma kring användningen av mediciner som en behandlingsform. I den här texten diskuterar jag kring varför denna stigmatisering finns och hur det påverkar människor som behöver hjälp. Stigmatiseringen av psykofarmaka kan hindra människor från att söka den hjälp de behöver, vare sig det handlar om att prata med en läkare eller att ta medicinen som ordinerats. Jag kommer också att gå igenom de vanligaste missuppfattningarna om psykofarmaka och hur man kan övervinna rädsla och fördomar för mediciner så att du som läser kan mer välgrundade beslut. Jag vill vara tydlig med att alla människor som mår psykiskt dåligt inte behöver medicin. Däremot så ska människor som behöver medicin inte hindras av fördomar.


Stigmatiseringen av psykofarmaka

Det finns en hierarki i hur samhället betraktar olika hälsotillstånd, där vissa accepterade och andra är på gränsen till tabu, vilket leder till att vi människor är mer öppna för att prata om vissa problem än andra. Och när inga eller väldigt få pratar om något så bidrar det till en uppfattning att problemet är ovanligt, vilket är en felaktig slutsats när det kommer till psykisk ohälsa.


Stigmatiseringen av psykofarmaka kan hindra människor från att söka den hjälp de behöver, vare sig det handlar om att prata med en läkare eller att ta medicinen som ordinerats.

Varför finns stigma kring psykofarmaka?

Stigmatiseringen av psykofarmaka kommer från en lång historia av missförstånd och felaktig behandling av psykiska sjukdomar. Före 1800-talet fanns det få effektiva behandlingar för psykiska sjukdomar. Människor med dessa problem var tvungna att institutionaliseras, vilket skapade en negativ bild av psykisk ohälsa.

Även efter den medicinska revolutionen på 1950- talet, när man började använda läkemedel mot psykisk sjukdom , så fortsatte psykisk sjukdom vara ett stigma. Samhället har en lång historia av att behandla personer med psykiska sjukdomar illa, vilket skapat rädsla kring psykisk ohälsa som givit till en mängd felaktiga antaganden. Exempel på felaktiga behandlingar har varit att felaktigt klassificera kvinnor som hysteriska, använda skadliga behandlingar som lobotomi, elektrokonvulsiv terapi ,insulinchocker och kyla i kombination med isolering.


Lobotomi

Lobotomi var en kirurgisk procedur som utfördes genom att skära av eller förstöra viktiga delar av hjärnan för att minska symtomen på psykisk sjukdom. Det var vanligt under 1900-talet, men slutade användas på 1950- och 60-talet när det visade sig att det ofta orsakade allvarliga biverkningar och skador på patienterna.


Elektrokonvulsiv terapi (ECT)

Elektrokonvulsiv terapi (ECT) används fortfarande inom psykiatrin, men tidigare i historien användes ECT på ett omänskligt sätt. Patienterna utsattes för höga doser av ström och fick inte tillräckligt med sömn eller smärtlindring, vilket orsakade allvarliga biverkningar och trauman.


Insulinchocker

Insulinchocker var en vanlig och nu föråldrad behandlingsmetod för psykisk sjukdom som användes under 1930-talet och 1940-talet. Behandlingen innebar att en person med psykisk sjukdom varje morgon fick en så stor dos insulin att medvetslöshet uppstod. Efter upp till en timme väcktes patienten med en sockerlösning via en magsond.


Det fanns inga evidensbaserade riktlinjer för behandling, utan varje psykiatriker lade upp behandlingen efter eget huvud. En behandling kunde bestå av 50-60 behandlingstillfällen , ibland 5 dagar i veckan , månad efter månad. Krampanfall ansåg en del psykiatriker tyda på att behandlingen gav effekt.


Kyla och isolering

Under 1800- och 1900-talet användes kyla och isolering som behandling för psykisk sjukdom. Patienter kunde placeras i isoleringsceller eller kylrum under långa perioder utan tillräckligt med mat eller vatten. Det ledde ofta till att patienterna fick allvarliga psykiska och fysiska skador, utöver den psykiska ohälsa som fanns från början.


Naturligt att vilja passa in

Människor är av naturen benägna att vilja passa in och vara en del av en grupp. När människor med psykiska sjukdomar medvetet eller omedvetet marginaliserat i samhället och uteslutit från olika sammanhang, på grund av okunskap, så har det skickat en signal till andra människor att psykiska ohälsa inte är okey.Det har i sin tur bidragit till att människor valt att dölja sina mentala hälsoproblem för att passa in, vilket förstärkte stigmat ytterligare. Inte sällan går det så långt att man hellre väljer att ta sitt liv, än att gå ut med att man har en psykisk sjukdom.

Stigmatiseringen av psykofarmaka förstärker också uppfattningen att psykisk ohälsa är en personlig svaghet, vilket skapar skam och skuld kring användningen av medicin. I svensk kultur värderas individuell frihet och ansvar, vilket kan kollidera med idén att förlita sig på medicin för att hantera psykisk sjukdom.

Diagnoser och psykisk ohälsa

Användningen av diagnoser i samband med psykisk ohälsa kan också bidra till stigma och diskriminering. Dessa etiketter kan skapa en uppdelning mellan personer med en diagnos och de utan, vilket kan leda till problematiska stereotyper. Även om dessa diagnoser kan ge stöd och gemenskap för vissa, kan det också placera in människor i negativa fack. De kan se sin sjukdom som deterministisk. Med det menar jag att personen intalar sig att den är på det ena eller andra sättet och ser detta som något statiskt, även fast det inte stämmer. Istället går individen runt med självuppfyllande profetior som minskar möjligheten till ett rikt och meningsfullt liv.


Skev framställning av psykisk ohälsa i populärkulturen

I filmer och TV-serier porträtteras psykisk ohälsa ofta på ett negativt sätt, vilket kan få människor att tro att psykofarmaka är dåligt. Vissa människor tror att mediciner för mental hälsa kan "zombifiera" en person eller förändra vem de är, men det är inte sant.


Om vi tittar på innehållet i skräckfilmer så porträtterar ofta personer med psykiska sjukdomar som våldsamma och farliga, vilket kan bidra till negativa stereotyper och felaktig information om psykiska sjukdomar. Även om skräckfilmer syftar till att underhålla, kan de förmedla skadliga och felaktiga framställningar som påverkar människors uppfattning om psykisk ohälsa.


Ett exempel på hur skräckfilmer kan förstärka negativa stereotyper är porträttet av personer med dissociativ identitetsstörning. I filmen "Split" har huvudpersonen 24 olika personligheter, där ibland "the beast", som är en monstruös version av honom själv med övermänsklig styrka och djuriska tendenser. Detta porträtt bekräftar ogrundade rädslor och missuppfattningar om personer med dissociativ identitetsstörning och förstärker uppfattningen om att de är våldsamma och farliga.


Ett annat exempel är framställningen av psykiatriska sjukhus. Skräckfilmer visar ofta dessa sjukhus som mörka, smutsiga och skrämmande platser där patienter skriker i korridorerna och försöker fly. Dessa framställningar kan leda till rädsla och stigmatisering av personer som behöver läggas in för psykiatrisk behandling, vilket kan göra det svårare för drabbade av psykisk sjukdom att söka hjälp när de behöver det.


Svenska sinnessjukhus som var aktuella före psykiatrireformen på 90-talet har ofta framställts ensidigt i populärkulturen, som skrämmande platser där patienterna behandlades illa av sadistiska läkare och maktmissbrukande skötare. Även om det förekom och fortfarande förekommer så blev majoriteten av alla patienter behandlade med respekt och omsorg, utifrån vad man visste då.

Vad är psykofarmaka ?

Psykofarmaka är mediciner som används för att behandla psykiska störningar och sjukdomar. Dessa läkemedel påverkar kroppens kemiska signalämnen, särskilt hjärnans neurotransmittorer, vilket lindrar symtomen olika psykiska sjukdomar.

Läkemedel kan användas för att behandla en mängd olika psykiska sjukdomar, inklusive depression, ångest, bipolär sjukdom, schizofreni, sömnstörningar och andra psykiska hälsoproblem.

Vilka grupper av psykofarmaka finns det?

Det finns flera grupper av psykofarmaka, och dessa kan delas upp i fem kategorier:

  1. Antidepressiva medel. Dessa läkemedel används för att behandla depression och ångest, och fungerar genom att öka nivåerna av signalsubstanser såsom serotonin, noradrenalin och dopamin i hjärnan. Exempel på antidepressiva medel inkluderar selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), tricykliska antidepressiva medel (TCA) och monoaminoxidas (MAO) hämmare.

  2. Antipsykotiska medel. Dessa läkemedel används för att behandla psykotiska symtom, som hallucinationer och vanföreställningar, och fungerar genom att minska aktiviteten av dopamin i hjärnan. Exempel på antipsykotiska medel inkluderar typiska antipsykotika ( äldre generationens läkemedel) och atypiska antipsykotika ( den nya generationen).

  3. Ångestdämpande medel. Dessa läkemedel används för att behandla ångest och fungerar genom att minska aktiviteten i hjärnans stressrespons. Exempel på ångestdämpande medel inkluderar benzodiazepiner och buspiron.

  4. Stämningsstabiliserande medel. Dessa läkemedel används för att behandla bipolär sjukdom och fungerar genom att reglera nivåerna av signalsubstanser i hjärnan. Exempel på stämningsstabiliserande medel inkluderar litium, valproat och lamotrigin.

  5. Sömnmedel. Dessa läkemedel används för att behandla sömnstörningar och fungerar genom att minska aktiviteten i hjärnan och främja sömn. Exempel på sömnmedel inkluderar benzodiazepiner, zopiklon och melatoninagonister.


Vanliga missuppfattningar om psykofarmaka

Här är tio vanliga missuppfattningar om psykofarmaka, tillsammans rättelser:


1. Missuppfattning: Psykofarmaka gör dig till en annan person.

Rättelse: Psykofarmaka påverkar din hjärnaktivitet för att lindra symtomen på en psykisk sjukdom, men de ändrar inte din grundläggande personlighet.


2. Missuppfattning: Psykofarmaka är beroendeframkallande. Rättelse: Vissa psykofarmaka kan orsaka beroende, men de flesta läkemedel är inte beroendeframkallande om de tas enligt ordination av en läkare. Däremot kan man må mycket dåligt om man slutar med dessa läkemedel tvärt, istället för att fasa ut dem enligt ett nedtrappningsschema.


3. Missuppfattning: Psykofarmaka är bara en snabb fix. Rättelse: Psykofarmaka kan vara en viktig del av en omfattande behandlingsplan för psykiska sjukdomar, men de fungerar inte omedelbart och det kan ta tid innan medicinerna ger effekt.


4. Missuppfattning: Psykofarmaka löser alla problem. Rättelse: Psykofarmaka är en behandling för symtom på psykiska sjukdomar, men de löser inte de underliggande problemen i en persons liv. Andra behandlingsalternativ, som terapi, kan också vara nödvändiga för att hantera en persons mentala hälsa.


5. Missuppfattning: Psykofarmaka är farliga och har allvarliga biverkningar. Rättelse: Alla läkemedel har potentiella biverkningar, men många psykofarmaka är säkra och tolereras väl av de flesta människor. Tillskillnad från naturläkemedel så måste läkemedel genomgå omfattande studier och faser innan blir tillgänglig för oss människor. Gällande bieffekter så finns det en enkel grundregel att komma ihåg: Allt som har effekt, ger också bieffekt.


6. Missuppfattning: Psykofarmaka är det enda behandlingsalternativet för psykiska sjukdomar. Rättelse: Psykofarmaka kan vara en effektiv behandling, men det finns också andra behandlingsalternativ, som terapi, livsstilsförändringar, social gemenskap, som kan hjälpa till att hantera symtomen på psykiska sjukdomar. Ofta är kombinationen av en eller flera behandlingstrategier det som ger bäst resultat


7. Missuppfattning: Psykofarmaka orsakar permanent hjärnskada. Rättelse: Det finns ingen bevis för att psykofarmaka orsakar permanent hjärnskada. De flesta biverkningar är reversibla när läkemedlet avbryts.


8. Missuppfattning: Psykofarmaka fungerar inte och är bara en placebo. Rättelse: Det finns omfattande bevis på att psykofarmaka kan vara effektiva för att lindra symtomen på psykiska sjukdomar.


9. Missuppfattning: Psykofarmaka kan bota psykiska sjukdomar. Rättelse: Psykofarmaka kan hjälpa till att lindra symtomen på psykiska sjukdomar, men det finns ingen botemedel för de flesta psykiska sjukdomar. Frågan är på sätt och vis ointressant eftersom en människa kan få ett rikt och meningsfullt liv även i närvaro av psykisk sjukdom. Vad spelar då en diagnos för roll om du mår bra?


10. Missuppfattning: Psykofarmaka är en "enkel lösning" som överanvänds av läkare. Rättelse: Läkare försöker att skapa en individuell behandlingsplan för varje patient, och psykofarmaka används endast när det är lämpligt och nödvändigt för att behandla symtomen på en psykisk sjukdom. Merparten av alla läkare överanvänder inte psykofarmaka.

Hur kan jag övervinna min rädsla och fördomar för mediciner?

Att övervinna rädsla och fördomar för mediciner kan vara en utmaning, men det finns några strategier som kan hjälpa:

  1. Få korrekt information. Lär dig så mycket som möjligt om de mediciner som rekommenderas för dig. Det kan hjälpa att prata med din läkare, läsa om medicinerna på betrodda webbplatser och tala med andra som har tagit samma mediciner. Gärna flera och försök att bilda din egen uppfattning utifrån flera källor.

  2. Förstå fördelarna och riskerna. Alla mediciner har både fördelar och nackdelar, och det är viktigt att förstå både för att kunna fatta ett välgrundat beslut. Din läkare kan hjälpa dig att förstå hur medicinerna kan hjälpa dig och vilka biverkningar som är vanliga. Dock är det orealistisk att förvänta sig en behandling med mediciner som inte ger biverkningar.

  3. Tänk på fördelarna i förhållande till riskerna. Det kan hjälpa att tänka på fördelarna med medicinerna i förhållande till riskerna. Om medicinen kan hjälpa dig att leva ett mer normalt liv och minska dina symtom kan det vara värt risken att ta den. Din känsla av meningsfullt och livskvalitet kan förbättras avsevärt av mediciner.

  4. Fokusera på din hälsa. Att ta mediciner kan vara en viktig del av att ta hand om din hälsa. Tänk på medicinen som en del av en större behandlingsplan som hjälper dig att må bättre. Medicin är bara en pusselbit i ditt livspussel och ersätter inte personlig utveckling i form av ökad självmedvetenhet, bra kost, motion och sömn.

  5. Ta det i din egen takt. Om du fortfarande känner dig osäker, tänk på att ta det i din egen takt. Det är viktigt att du känner dig bekväm med din behandling och att du får den information och stöd du behöver. Prata med din läkare om eventuella oro eller rädsla som du kan ha och arbeta tillsammans för att hitta en lösning som fungerar för dig. Det är av stor betydelse att du tar medicin för att du vill det och att du är beredd att ge det en ärlig chans.


Behöver du hjälp?

Behör du hjälp med att hantera dina negativa känslo och tankar? Jag hjälper personer med känslomässiga problem att må bättre. Tveka inte att kontakta mig idag!



Vänliga hälsningar

Lars Nordelv

KBT-och parterapeut

Handledare

Hälsorådgivare

Senaste inlägg

Visa alla
bottom of page